Nu sitter jag här i köket och väntar att morgontidningen ska ramla ned i brevlåda, men den verkar vara sen idag.

Varför kommer den inte som den brukar, och andra liknande frågor kommer?

Ska allting gå på automatik eller finns det utrymme för en massa alternativ?

Varför går det inte som jag vill?

Nu när jag sitter och väntar, kan då inte tidningen komma, förstår de inte att jag sitter och bara väntar och väntar?

Varför ska det ske just bara mig?

Typiskt att det ska hända mig!

Allting drabbar mig, varför ska det ALLTID vara så?

Har jag gjort någon eller något illa?

Lagen om tji, tji fick du säger den åt mig!

Varför, varför, varför alltid bara, bara mig, jämt och ständigt så kommer något skit till mig!

Inte är det någon annan som får så mycket elände som jag!

Drar jag till mig dåliga saker och skeenden och alltings jävligheter?

Ja det tycks så, och kommer väl att så vara för alltid om jag känner mig rätt?

Där var vi på en av de ömma punkterna, jag vet ju inte vem jag är, trots min ålder och min så kallade duktighet enligt andra!

Hur ska jag veta vem jag är, jag har ingen självkänsla, hur ska jag hitta den?

Jag ska alltså intressera mig mer för mig själv, och ta reda på vem jag är vad jag vill, och vart jag är på väg!

Jag ska även fundera på hur jag tänker och vad jag tänker och konsekvent prova och ifrågasätta om det jag tänker är rimligt!

Konsekvenserna av att inte vara konsekvent är ju alla dessa konsekvenser som hopar sig likt ett radband!

Så om jag nu börjar fundera så kommer jag inte så mycket längre än förut, så min första åtgärd blir att skaffa mig en bra sponsor/medmänniska eller mentor eller varför inte prata med en präst eller diakon, ja, det finns flera val!

Men oavsett vilket jag väljer så vet jag nu att jag inte klarar det ensam, jag ska ha hjälp av någon som vet eller har varit med om samma eller liknande saker och gått igenom det och kommit ut på andra sidan som en HEL människa!

Om jag nu gör det som steg ett och accepterar det så finns goda grundförutsättningar för mitt eget tillfrisknande.

Men jag ska realistiskt ta med i beaktning att det kommer att ta tid, men det är väl investerad tid.

Tiden kommer att utvisa att det kommer att ge god vinst, först för min egen del, sen även för min omgivning, och oavsett vad jag tidigare tänkt så håller min omgivning av mig!

Jag är nog inte så ensam som jag vill tro, för om jag tittar mig runtomkring så kommer jag fram till att det finns många som vill dig väl och finns därute!

För att det ska lyckas så ska jag inse att jag inte är en så fantastiskt perfekt som jag har trott, eller var det mitt Hybris/högmod som gjorde att jag inte kunde sätta mig på samma nivå som andra?

För att ett samarbete ska fungera så ska det alltid ske på lika nivå och lika villkor, det finns inga kompromisser! Inte i något annat fall heller för den delen!

Vi antar att vi nu har hittat en samtalspartner och att vi känner ett stort förtroende för den, hur går vi då tillväga med sanningen om oss själva?

Kommer vi då att ge ut nästan allt eller bara vissa fragment eller bara vissa utvalda delar? Mitt svar om du utelämnar bara en procent så kommer det att fattas bara en procent. En procent till att du kommer att lyckas, och har du fler saker så adderas det bara på samtidigt som din ångest byggs på med kvadraten (Utelämnat x Utelämnat = Din Ångest) av ditt utelämnade svar!

Så om du nu ska göra en inventering av dig själv så gör den noggrant och från första början riktigt ordentligt och grundligt, sen kan man bygga på efterhand som minnet kommer i fas med ens egna berättelser.

Det var en hel del detta så jag kommer till sist idag att bara säga så här;

-” Du är och kommer alltid att vara ansvarig för dina tankar, handlingar och ord och det du känner och upplever!

Du kan aldrig lasta eller beskylla någon för dina tillkortakommanden!

Så om du har tid och lust så kommer morgondagens tema att vara detsamma som idag, att vänta eller att Agera mera, och göra det här och nu!

Vid tangenterna satt även idag

Coachmaster

Kent.

Ha det fint och var vän med dig själv, sedan med andra!

Så hur ska jag nu veta vad som är viktigt för mig?

Ska jag alltid använda en almanacka och föra in mina kommande göromål eller ska jag använda datorn till detta, kanske kan jag använda båda?

Just nu har jag inte ens det minsta lilla hum om vad dagen ska innehålla, vet faktiskt inte ens vad jag vill!

Men som alltid så löser sig problemet fortare än kvickt, jag tog mig en titt ut i hallen, vad står där? Jo en av dagens uppgifter, tvätten, härligt dagens program är ordnat fixat och helt klart!

Först tvätten en stund, sen städning en stund och så kommer det att hålla på ungefär fram till lunch, jo jag får nog ihop den här dagen också!

Är det ett allvarligt problem att inte ha något att göra, ja, jag anser det, med viss modifikation.

Att inte ha tillträde till arbetsmarknaden är svårt, helst för de som har jobbat hela sitt liv och skött sig i minsta detalj. Visst har de tillträde, det har kommit jobbcoacher på  arbetsförmedlingen för att stärka den enskilde individen, visst det är bra, men om nu alla blir stärkta! Kommer då inte deras styrka gentemot varandra att bli densamma som innan? Jag bara undrar, vilken fantastisk ide det hade varit om det verkligen hade genererat an massa ny jobb så att de som verkligen vill jobba och arbeta kunde få göra det och få känna att de fått självkänsla, men så blev det visst inte?

Varför ska människor hela tiden utsätta andra för att de inte får vara med, vad har de som har blivit utan jobb gjort för fel? Att de har blivit av med arbetet är en sak, men de flesta som jag känner tappar också självkänsla och själförtroende och självbild.

Hur bygger man/vi upp den igen? Går det bara som att öppna en dörr och sen stiger man in i ett nytt rum och då är allt fixat klappat och klart? Nej, verkligen inte, att riva går på relativt kort tid, men att bygga upp tar mycket tid och massor av inre resurser i anspråk.

Klarar man det själv? Alla kan om de får rätt vägledning och stöd och hjälp, där borde arbetsförmedlingen lägga mera krut anser jag, varför hyr de inte in föreläsare och har s.k. vitaminkickar så att de arbetssökande kan få lite tips, inspiration!

Men vad vet jag, som inte ens vet vad jag ska göra idag!

Nej jag överlåter det nog till dem som vet hur det ska vara!

Men jag vet med mig att varje människa behöver en sysselsättning om det så vore bara en stund, men det håller de flesta i schack och medför att de får bibehålla sin självkänsla!

Självkänsla är något som de flesta har men om de nu har tappat den, hur återfinner man den och bygger upp den?

Det kan se lite olika ut men den ska anpassas för varje individ utifrån den egna viljan och ambitionen och kraften.

Med andra ord den ska matchas, vilken innebär att du får det du behöver och får det tillgodosett på ett för dig anpassat sätt.

Du ska för det första tala om vad du vill och vad du kan och vad du har för mål med ditt liv. Utifrån detta så bygger man på med olika saker som, självbild, självkänsla och framför allt

Motivation som stärker dit jag (ego) och gör att du kan ta tag i saken med rätt inställning och en för dig bra gnista.

Att sen skriva ett bra CV och ett bra personligt brev och ansökan kommer inte på första plats, nej du ska börja med dig själv i alla lägen.

Därefter ska du ringa in dina kvalifikationer och din kunskap och sätta ned den på papper och verkligen tala om vilken bra medarbetare du är och att du kan tillföra just DET på din eventuellt nya arbetsplats!

Samtidigt ska du förvissa dig om att din nya arbetsplats verkligen behöver just dig och att de missar en resurs om de inte tar dig.

Så då är det väl bara att sätta igång och ordna ett arbete som passar dig?

Nej, det är inte så enkelt heller, det behövs också något som kallas timing, och vad är då det?

I ditt fall så är det att du verkligen anstränger dig att göra din ansökan till det där lite extra som arbetsgivaren vill ha och som skiljer ut dig från den övriga gråa massan, då har du fått en bra start! Samtidigt ska du ha in din ansökan i god tid och inte komma i sista minuten, det gör att du inte har den timing som de så gärna vill se hos just DIG! Men låt oss hoppas att du har din ansökan i god tid och att du har fått till det där Extra som behövs, då kommer du snart att bli kallad till en intervju.

Hur förbereder du dig då? Det finns en massa tips om vad man kan göra, att man tittar på nätet efter de vanligaste ställda frågorna som arbetsgivare använder. Men vad hjälper det när din självkänsla och självbild är under isen efter att du ständigt har fått ett avslag på alla dina ansökningar.

Hur reparerar du dig inför detta och hur kommer en arbetsgivare att se på dig om du inte kan profilera dig?

De kommer inte att ta dig, de letar efter en person som verkligen vet vad han/hon vill och kan påvisa det med hela sin personlighet.

Så jag vill verkligen ta tillfället i akt och verkligen låta dig tänka igenom din situation och få dig att tänka på dig som en vinnare!

Du ska bara vara dig själv och inte komma med det som är dina styrkor och du behöver också veta dina negativa sidor, varför ska du veta dem då undrar du, jo för om du vet dina sämre sidor så kan du åtgärda dem och då blir dina mindre bra sidor din styrka i fortsättningen.

Om du bara fokuserar på dina bra sidor då har du dessa att tillgå, men om du nu förvandlar dina negativa sidor till något positivt då har du ännu mera positiva sidor att komma med eller hur?!  När man bygger upp sina negativa sidor och får kontroll över dem och vänder dem till något positiv så ökar självbilden och med den så ökar din självkänsla och då kommer ditt utgångsläge att vara bra mycket starkare!

Så mitt råd till dig är ”Fokusera på dina dåliga sidor och lyft fram dem i ljuset och transformera dem till ytterligare bra sidor”!

Dåliga sidor som är och kommer att bli din styrka och dina tidigare starka sidor tillsammans gör att du är vad du vill bli en ”VINNARE”.

Vid tangenterna satt även idag

Coachmaster

Kent.

Morgondagen kommer för varje sekund närmare,

vi tar en dag i taget och gör vårt

bästa även idag!

Idag så snöar det, det är vackert och varje snöflinga i sig är unik.

Är det något som påminner dig om dig själv?

Bra, även du är unik i varje detalj som människa och individ och ingen kan ersätta dig och ingen kommer att ersätta dig, du är och kommer alltid att vara unik i ditt slag!

Du är en som en snöflinga, unik och enastående i ditt liv!

När snöflingan sakta singlar genom luften, när den så sakta närmar sig marken så har snöflingans liv startat och den är en evighetsprocess som startade för länge sedan!

Hur menar jag då? Jo, snöflingan har sitt ursprung i vatten och vatten har och kommer alltid att finnas på jorden så länge det finns liv här, alltså vatten är dess fingeravtryck.

Du har ditt avtryck som är din personlighet och ditt unika fingeravtryck och det är alltid bara ditt!

Varje individ har satt sin personliga prägel på sitt liv, även du har satt din prägel på ditt liv, oavsett hur ditt liv ser ut. Snöflingan som sådan har inget agg gentemot n ågon annan snöflinga och kommer aldrig att strida för sin rätt, den accepterar sin roll som för mig och kanske för dig. Gör din dag lite ljusare och mindre grå och får dig att glömma livets vedermödor en stund när du betraktar den som så stilla och vackert singlar ned mot marken och passar så totalt in i ett för oss omöjligt pussel, den bara finns där och till sist så upplöser den sig och återgår till sitt naturliga element och ursprung, vatten. Hur länge den kommer att ligga där bland alla andra snöflingor vet ingen, men vi vet att den en dag kommer att försvinna och att den en dag kommer tillbaka i någon skepnad, men inte i vilken.

Känns det konstigt att fundera så här? Kanske det gör för vissa av oss, men är det fel att filosofera så här? Har du en annan uppfattning så är det din unika uppfattning du har och den behöver aldrig komma i kollision med vad någon annan tycker/tänker eller känner.

Du har din fria vilja att tänka och känna vad du vill och eftersom du är unik så är dina tankar unika och bara dina. Har du lust och vilja och kraft så kan du dela med dig av dem eller så får du bära dem själv, men kom ihåg att ensam är inte stark och att dela med sig gör att fler kan glädjas åt dina tankar och funderingar. Hur du sen klär dina ord och smyckar dina meningar är av underordnad betydelse, huvudsaken att du gör det för din skull och att du inte gör någon illa med berått mod och vilja. Godhet föder godhet och skratt smittar av sig, liksom även våld föder våld. Så le mot din nästa och dansa genom livet som en singlande snöflinga och ta din plats. Gör det som du ska göra och dela med dig av dina erfarenheter, så kommer livet att se bra annorlunda ut för dig/mig och alla i vår omgivning.

Så fortsätt att le och smält som en snöflinga av någon som ler tillbaka mot dig, du kanske finner en vän för livet? Vem vet?

Coachmaster

Kent

Satt även idag vid tangenterna

och jag återkommer snart igen.

Vad som kommer nästa gång är

I skrivande stund ej funnet,

Men den som söker han finner!

Sen finns det de människor som jag och kanske du också upplever som sura och alltigenom trista och inbundna, de som bara ser så sammanbitna och instängda ut.
Varför finns det så olika människor och varför reagerar jag på dem med en inre affekt?
Har de kanske inte rätt att vara SÅ SOM DE VILL? Har de rätt att sprida sitt missnöje runt omkring sig och infektera min dag till att bli lidande av deras dåliga mående?
Hur kommer det sig att jag fokuserar på dem och inte på alla dem som faktiskt är glada och gemytliga och ler emot mig?
Frågorna kan hopa sig i mängder om jag nu vill det, men om jag istället skulle låta bli att fokusera på dessa som inte har den rätta inställningen enligt mig, hur skulle det då bli?
Varför kan jag inte släppa dessa sura människors beteenden och låta det bero, jo för jag behöver se att jag duger och att människor behandlar mig med respekt!

OM jag nu är så beroende av alla människors uppträdande och deras attityder och inställningar, hur kommer det sig då att jag vill se detta runt omkring mig?
Att jag har så stort inflytande och att jag själv lider av att inte alla behandlar mig på det sätt som de bör behandla en storhet som mig eller är det så att jag har en släng av hybris!
Hybris, vad är det för konstigt och märkvärdigt ord som han nu svänger sig med? Varför ska han göra sig så märkvärdig med sådana ord?
Hybris är ett annat ord för högmod, och högmodet detta fall utkristalliserar sig som att alla ska behandla mig med respekt och se vilken förträfflig människa jag är och att de då ska behandla mig därefter, för att jag inte ska må dåligt av deras beteenden!
Är det så? OM nu fallet är så borde jag kanske föregå med gott exempel och bara vara trevlig och glatt leende mot alla jag möter, känd eller okänd, men det kan jag inte, för att någon har behandlat mig illa och då kan jag Bara föra det vidare!
Men om det nu är så, om jag vänder på det hela och bara fokuserar på dem som ler och ser glad ut och låter dessa glada trivsamma människor vara mina förebilder.
Då kommer det att generera glada leenden och trivsamma människor och då för jag det vidare till ALLA andra som jag möter och de i sin tur vidare, då betyder det att alla kommer att vara glada, eller finns det fler varianter? Vad tror du och vad vet du om detta fenomen?
Oj, vad det blev frågeställningar och förhoppningsvis ett och annat svar som besvarades!
Men som sagt, om vi ler och ser glad ut så kommer det att sprida sig som ringar på vattnet, och kan vi då samtidigt lova varandra att inte ta allt som vi ser och uppfattar hos andra som ett rent personligt påhopp, då finns det hopp om en fridsam tid!

Jag ska fråga en sista sak idag. Vi leker med tanken att du har endast tio kronor, du tappar en, vilken fokusering tar du?” Grämer du dig för den tappade kronan eller grämer du dig för att du endast har nio kronor kvar? Är du glad för de nio som du har kvar eller är du glad för den som du har tappat och förstår att någon kommer att hitta den. Den personen kommer då att bli glad eftersom den personen i sin tur också har tappat en krona och nu har fått den åter? Oavsett vilken person du än är så kommer du alltid att få leenden och du kommer alltid att se och uppleva människor som gör dig illa berörd! Vad ligger då på ditt ansvar gentemot dig själv, och har du alltid rätt attityd gentemot andra människor eller har du en objektiv/subjektiv syn på dig själv? Har du någon gång fått Feedback angående ditt eget jag och dina beteenden?
Vågar du fråga någon hur de uppfattar dig och varför de gör det? Kommer du att kunna ta den eventuella kritik då får? Kommer du att säga och reagera med sura miner och otrevligt sätt? Eller kommer du då att tänka på varför vissa människor har ett visst beteende och de då uppvisar ett för dig icke godkänt leende och humör?

Många frågor och en del svar men som oftast så hänger allt i luften, och du som läser detta undra varför är det så? Jo av den enkla anledningen, att du själv ska fundera och känna på vissa saker som rör och berör dig som människa!

Coachmaster
Kent satt även idag vid tangenterna.
Morgondagen kommer närmare och närmare,
Det betyder att din väntan på nästa tema blir kortare och kortare!
Temat för morgondagen är??

Att alltid prestera är det viktigt och kan det bidra till att du känner dig olustig och ångestfylld? Prestation betyder att åstadkomma något, men att säga ifrån betyder att jag inte kan göra allt som jag (ev.) lovat.

Så för din egen skull och ditt välbefinnande så gör alltid det som känns bäst för dig.

Igår så hade jag för avsikt att skriva om ett visst tema, men jag kände att jag var så trött och så ofokuserad att jag bara inte orkade, det är helt ok att känna så! Jag behöver inte ha eller få ångest eller ont i magen för det!

Att inte orka är att sätta upp en gräns för sig själv, hit men inte längre är ett tydligt bevis på självkänsla och medvetenhet.

Gränser är ju inte lätt att bevaka, det fodras att jag hela tiden är på topp och som jag sa, att jag har en medvetenhet som är vaken och alert! Gränsen är inte alltid som en solid stenmur, den rör sig hela tiden genom att jag alltid är i en ständig rörelse, jag är progressiv och på gång i nuet eller varför inte, framåt om du hellre vill ha det ordet?!

Vad jag än är så vill jag inte vara passiv och bara se på eller vara i ett medhörningstillstånd, jag vill agera och vara med utan att jag ska behöva styra, jag vill helt enkelt bara vara med!

Om jag vill vara med så är det upp till mig att vara med och då tar jag och kliver in och deltar, jag kan inte delta och stå en bit bort, jag ska i det läget vara synlig och vara inom höravstånd inför den eller de jag villa agera tillsammans med!

Först då finns jag för den andra eller de andra, och som jag än en gång säger, valet är hela tiden ditt och ingen annans!

Du kanske minns och undrar om du inte har hört mig säga detta förut, och du har helt rätt, men då i en annan tappning och ordalydelse.

Men du kanske säger, jag känner att jag inte får vara med i detta som jag vill vara med i, hur gör jag då? För det första har du talat om i tydliga ordalag om att du vill vara med?

Har du tydliggjort vad du vill bidra med?

Har de andra tydligt talat om att de inte vill ha dig med?

Är din känsla objektiv, av att du inte får vara med?

Är du inte bara lite rädd att inte duga och inte kunna prestera tillräckligt bra?

Har du eller någon satt upp ett eller fler kriterier för hur du ska bidra och har du har dem helt klart för dig om de nu finns?

Vi antar att du nu är med och att du har bidragit med ditt material, oavsett vad det nu är så är det ditt material och det ska du vara nöjd med! Jag kan lova dig att de andra som du agerar tillsammans med är som du,

”Helt nöjda med ditt resultat”.

Lika nöjda med deras eget resultat också, då finns det en massa människor som är helt nöjda och belåtna!

Det finns hopp för alla oavsett om man vill tro det rent initialt eller inte!

Men som jag sa

”Du får inget gratis och du ska agera tillsammans med andra”!

Du har uppnått en gemenskap med andra, eller som jag nu kommer att uttrycka mig, Du har presterat!

Med detta resultat så anser jag att vi kan känna oss helt nöjda för idag.

Vid tangenterna idag satt som vanligt

Coachmaster

Kent.

Om morgondagen vet jag inget, men jag har en förhoppning om den och vad det då handlar om, vet jag inte nu!

För att få ned det på en vanlig nivå så är det bäst att vi bestämmer oss för vad som är att växa och vad jag anser och vad andra och vad du bestämmer är våra enskilda val! Bara det att du bestämmer dig är att våga ta ett beslut och det i sig är en del av att växa!

Så nu förstår du att det ligger på dig vad du har för värdegrund för att växa och förstå. Om du nu i framtiden vill och kan och vågar ta alla beslut själv, blir du vuxen eller blir du bara en som alltid tar alla beslut? För vi ska komma ihåg hur jag än gör så finns det Alltid andra som vill vara med och bestämma, en form av medbestämmande.

Kan det vara att växa när vi gör det tillsammans? Kan det vara så att då kommer det in en ny komponent, Lyhördhet? Ja visst är det så, och vad det innebär tar vi vid ett annat tillfälle. Så åter till vår tillväxt, hur kan vi växa för framtiden, vad ska vi tänka på i detta hänseende?

Framtiden skapar vi genom att vi hela tiden går i nuet och alla nu som kommer och passerar blir till framtiden som vi hela tiden är i fas med om vi är i nuet. Krångla till det är jag bra på, hoppas du förstod, om inte läs igen, för jag har bestämt mig att jag inte tänker ändra mig! Jag kan vara fastlåst i mina antaganden och det är också det att ha växt, men är det en bra egenskap att inte vilja ändra sig? Knappast om nu argumentet eller min vilja inte förstår eller vill förstå detta då är jag inte ett dugg smidig i min relation med andra, hur ska jag då göra?

Nu kommer vi till Lyhördheten som vi snuddade vid för en stund sedan, och det betyder i detta sammanhang att jag lyssnar och tar in vad andra har för argumentation. Att jag då kan förstå vad de menar och vill. Samt att jag är anpassningsbar till detta! Det var inte så svårt att inse att så ska det vara, att vi är fler som får vara med och att det då kommer till ett gemensamt ansvar och ett gemensamt beslut för allas vårt bästa. Vi har nu skapat ett kollektivt växande och tar vi då ned allt detta till individnivå då är det att växa som enskild person.

Nu vet vi lite mer om hur det kan vara att växa. Vi har endast skrapat på ytan lite grann i detta enligt mig en av de härligaste bitarna som människa. Växa och växa till den som jag är och kan bli om jag bara får rätt sorts uppbackning och stöd. Som allt stöd så kommer det bäst till sin rätt om det är personligt anpassad till just Dig, det är då du kan ta till dig all näring i detta och verkligen växa och bli DIG själv.

Vem är då jag och vad vill jag då bli?

Svaret på den frågan kommer imorgon att få en del svar, kanske inte alla, men några små bitar och infallsvinklar ska vi tillsammans titta på och bilda oss en uppfattning om.

Coachmaster

Kent

styrde även idag tangenterna.

Som i sin tur kan leda till en process och vidare till en produkt.

Är jag en produkt av en process som från början var energi?

Att vi är en produkt av något komplext och i stort obegripligt kan säkert de flesta skriva under på!

Men är vi i ständig process? Ja vi är ständigt under process och under utveckling, det sker saker inombords hela tiden, allt från andning till att ögonen blinkar och det bästa är att vi inte behöver tänka på det. Det sker i en automatiskt tidsintervall hela tiden.

I vårt huvud och vår själ kanske vi måste ta del av vår tankeförmåga för att utveckla vissa bitar, men om vi inte hade försökt vad skulle då ha hänt? Jag lämnar svaret öppet på den frågan av den anledningen att jag inte har något bra svar, men du som läser kanske har ett svar, i så fall, hör av dig till mig.

Men det som jag tänkte lägga min energi på var exakt ordet Energi som för mig personligen betyder, hur mycket orkar jag!

Min energi liksom din energi har alltid och kommer alltid att ha en utgångspunkt, det är hur mycket jag har sovit. För under sömnen så återhämtar vi oss massor, om vi däremot inte sover tillräckligt då kommer vi att få problem. Vad problemen i sig är och kan bli tänker jag inte gå in på här.

Men vi har fått dag för att vi ska kunna varas vakna och ljust för att vi ska se.

Natt för att vi ska kunna vila och sova eftersom det då är mörkt, då kommer vi på att det finns lampor och ljus att tända, men i vår begynnelse så var det mörkt. Som du nog minns så handlar dagens ämne om process (er). Så det behöver jag inte utveckla mer, du förstår ändå vad jag menar!

Åter tillbaka till energin som vi alla har i olika former och olika behov av, men vi behöver den i vår dos! Hur din, min dos ser ut är som vi sa beroende av sömnen och inte minst vad ska jag ha för energislukande verksamhet, vissa av oss sitter och tar det lugnt medan vissa av oss är ute och springer, cyklar, eller jobbar hårt med kroppen. En massa andra personliga saker som vi kan syssla med, sitta och skriva eller sy eller meditera osv. Oavsett vad du gör så kommer det alltid att gå åt energi.

Det behöver varje dag fyllas på med energi i olika former, allt från mat frukt, till solsken till rent mental energi som goda tankar och trevliga samtal samt ett rent samvete, ett samvete som är orent tar mycket energi, kan du fundera ur varför?

Är jag en resurs eller är jag en resursslösare i mitt liv? För att få vetskap om detta så måste jag ta reda på vilken kategori jag tillhör och att göra det är ju en process i sig och den tar tid.

Allt detta som jag har skrivit om idag och i tidigare bloggar har bara ett syfte!

Växa och bli medveten om mig själv, samt söka kunskap om mig själv, det är endast då jag kan interagera med andra människor.

Vad som behövs är även en villighet att vilja för sin egen skull, det är viktigt ”För sin egen skull ska jag växa”!

Då har vi morgonens ämne klart för oss redan nu, växa!

Vid tangenterna satt idag

Coachmaster

Kent.

Om inte om fanns då fanns inget om men om om skulle försvinna då skulle om behövas för då skulle det om det behövdes vara ett om här eller där, omskrivning för ingenting! Om inte det vore för det förb…de gräset som jag är allergisk mot eller mot blommorna, det finns alltid i vissa människors liv saker och företeelser som de kan ligga som grogrund för deras inställning gentemot vissa ting. Ofta så är inställningen då av mindre trevlig art. Gnällspikar eller vad vi nu kallar dem är ju inte så snällt, men finns det då ett fog för att vi som dömer dessa som ”Gnällspikar” har rätt att döma? Jag kan på rak arm säga ”Det är inte rätt att döma någon någonsin!” När vi (be)dömer så (be)dömer vi oss själva, för hur ska jag veta att det jag bedömer någon för, om jag inte själv har vetskap om detta, det betyder att jag vet hur det är, och inte vill ta på mig detta själv och för det andra så är jag oärlig som beskyller någon för detta! Men om jag istället skulle vara spontan och låta livet rulla på utan att jag bedömer eller gör om livet till vad jag vill få ut av det i egoistisk anda då kommer livet att få helt andra dimensioner av ALLT! För om jag inte på förhand har bestämt mig för hur allt ska vara då kommer livet hela tiden att ge mig överraskningar som jag i min spontana iver bara kan ta emot, då blir jag bara glad och tacksam hela tiden och min tacksamhet gentemot livet blir bara större och större! Att känna tacksamhet är detsamma som att vara tacksam mot en gåva som vi fick, som vi ska förvalta. Livet är det som du och jag fick, just Du och jag fick den möjligheten, ska då inte vi vara tacksamma över och till livet som vi fick förtroende att ta del av? Jo för min egen del så är jag tacksam väldigt ofta , men jag måste erkänna att jag vissa dagar är rent av så innerligt trött på detta liv att jag har lust att säga upp mig, men som tur är, det går fort över och jag är snart på banan igen och känner då ännu större tacksamhet och iver att få ta del av livet som pågår hela tiden. Då undrar man, pågår livet hela tiden, även om jag eller du inte är uppmärksamma på det som händer och sker, ändå pågår livet, livet ut och fortsätter även efter det om jag har förstått det rätt, någon som har en annan uppfattning och tro? Om, så är fallet så kan du säga till nu, Om du vill och om du kan och om osv., jag kan fortsätta i all oändlighet OM jag vill, men jag vill inte. Istället skulle jag här vilja ha den där direkta och spontana känslan av att kunna göra något annat just nu och få det gjort på en gång utan att jag ska känna frustration över att jag inte kan få till det som jag vill(och det får jag nästan aldrig) men jag får det om jag bestämmer vilken kompassriktning jag ska ha och om jag sen är villig att följa den, och verkligen gör det till min övertygelse. Det är en av hörnstenarna i livets skola, ”Att tro på sig själv” det är bland de viktigaste sakerna som du och vi alla kan tänka på och verkligen göra till vårt signum, ”ATT TRO PÅ SIG SJÄLV”! Gör du det i allt eller bara ibland eller bara om någon stödjer dig? Oavsett vilket du än gör så kan du från och med nu Tro på dig själv och gör det i livets alla angelägenheter, för om du börjat tvivla då har du snart tappat kompassriktningen och kommit helt vilse, kanske även tappat kompassen, då är du verkligen ute på tunn is! Vi leker med tanken att du som förra meningen avslutades är på tunn is, vad gör du då när det har gått upp för dig att du befinner dig på ett ställe där det kan hända att du trillat i och vad följden av detta blir behöver vi inte ens tänka på! Jo, vad behöver jag för att klara detta, livlinor vore bra, även ett lugn och en medvetenhet och ett handlingsprogram vore bra att ha, vad som sen vore bäst och i vilken ordning de ska eller bör komma har ingen relevant betydelse, betydelse har bara din villighet att göra det på ett bra och noggrant sätt. För det handlar ju om ditt liv, och är det något som är värdefullt så är det du och ditt liv, låt livet alltid komma på första plats, sen kan man prata om att vara orädd och modig, eller istället för orädd så kanske vi är dumdristiga, jag tänker inte här och nu bedöma vad som är vad eller om du eller jag har rätt eller fel utan jag har bara rent spontant bestämt mig för att nu ska jag sluta att skriva. Morgondagen den kommer och förhoppningsvis så kommer du och jag att vara med på den resan, så imorgon blir det resmål i livet som tema.

Coachmaster Kent,

Att vara förbered och att ligga i en form av beredskap skapar osäkerhet och gör oss

otrygga och spända. Att vara spänd gör att efter en viss tid så har kraften gått ur dig,

du känner fortfarande att du är spänd som förr men din kraft har mattats avsevärt.

Du tror att du ännu har samma kraft som tidigare, men det känslan är inte riktigt sann.

Sanningen är att du bara är ännu mera spänd, och det du upplever är bara din spänning som du likställer med anspänningen av att vara beredd. Tidens tand gör att vi per automatik går ned i varv och att vår beredskap inför vissa skeenden avtar och kanske totalt försvinner.

Men så dyker julen upp som en tomte ur en gammal säck, och du och jag och många med oss börjar förbereda sig inför julen. I min barndom då minns jag hur min mamma eller om det var min mormor som långt före jul började ”Luta av lutfisken” att som barn förstå detta med en lutad fisk var som att ”luta” sin cykel mot husväggen, samma begrepp men i två begreppsvärldar, så knepigt det var då. Då börjades det verkligen i tid, , städas skulle det göras och då menades det verkligen att städa, allt skulle städas från torka taket och skura golven, till att tvätta fönster och sätta upp gardiner, kort sagt fixa till allt som kunde fixas till.

Maten var även den ett par kapitel för sig, det köptes en kvarts gris som skulle färdigstyckas och varje bit skulle frysas in eller tillagas för att bli till den speciella julmaten.

Det mesta gjordes då för hand och vara en hel process att utföra, och vad blev då resultatet för dessa som gjorde allt detta varje jul, jo när julen kom var de så trötta och slut så de orkade knappt något alls, men var det någon som sa att de inte orkade, knappast någon. Men även i den tidens människor så fanns det en inneboende stolthet.

Att vara stolt över att man gjort något är ju bra. Att även vara så stolt över sitt eget jag så man absolut inte kan säga, ”Hjälp mig jag är så överbelastad och behöver hjälp med detta”, är det någon som har hört dessa ord? Nej!  Kunde tro det!

Att som dagens överskrift skvallrar om så ska det handla om att förbereda sig och vara beredd på, ja, vad ska jag vara beredd på, undra du nog? Låt mig säga så här, vi lever här och nu, vi har en stor helg framför oss och vi förbereder oss mycket beroende på vår intention med att fira jul. Är vi överens om det så här långt? Bra då kör vi vidare, om vi istället kan låta den här helgen liksom de flesta helger gå förbi utan att vi trissar upp förväntningarna. Att vi njuter av att äta lite annorlunda, lite mera än vi brukar och verkligen ta hand om varandra. Istället för att köpa oss lycka i vår iver att verkligen ge bort en eller flera julklappar, att ge av din tid som du har förvaltat rätt. Genom att du har förberett dig inför julen, i år förberedde du dig genom att ända in i det sista ta det lugnt och stilla och verkligen ägna dig åt att göra ingenting!

Göra ingenting är verkligen svårt, att totalt vara ifrån allt, som har med det som är extra till julen att göra. Klarar du det, så har du kommit långt i mina ögon och har stigit i graderna, och har du verkligen gjort det, ta då och skriv till mig så jag får veta hur du gjorde? Tack, jag ska ta till mig dina goda råd och tips.

Tips och råd inför julen är en bra julklapp tycker jag, vad andra tycker och anser har jag ingen aning om, någon som vet eller har en uppfattning? Skriv då till mig! Jag skickar visst ut en del frågor idag, jag gör det in ett visst syfte, att få så att jag senare kan ge bort det, nej jag skojar med bara med dig! Jag vill bara bjuda in dig till min värld och ge dig chansen att få prova detta med att ge till någon som är helt okänd, det brukar vara så att vi ger julklappar till folk vi känner eller har en viss form av anknytning till, så skänk nu till de okända också, det räcker långt med en tanke, om alla vi skulle tänka på de som kanske inte kan fira jul beroende på omständigheter som vi inte tar upp idag. Om vi nu alla tänker att vi skulle bjuda in varje människa som vi inte känner och inte har någon anknytning till skulle världen se helt annorlunda ut! Hur då kanske du tänker, betänk detta med att glädja en helt okänd människa, bara tanken skulle få det att vända sig i magen på många av oss, eftersom vi inte är förberedda inför detta som en helt främmande människa i vårt hem. Hur skulle det se ut och vad skulle våra anhöriga säga och vad skulle våra grannar säga, som du nog förstår så är det ingen lätt uppgift detta med att bara bjuda på sig själv och en del av sitt liv.

Men om vi leker med tanken att vi bjuder hem någon helt okänd och personen ifråga tackar ja! Vad skulle vi då göra med alla våra frågor som då dyker upp, jo mitt råd till dig är! Var dig själv och var naturlig och låt allt bli en spontan resa för dig och den okände!”

Som överskriften idag var så handlade det om att vara beredd, var inte beredd, var dig själv och var spontant oförberedd så är du totalt beredd på det oförberedda.

I morgon är en helt ny dag med nya förutsättningar och förhoppningar och då handlar det om

OM !

Eller den totalt spontana och orädda människan.

 Tangentstyrare idag var

Cochmaster

Kent